Rockweekend
Min semester har inletts och gjorde det med besked vid fredag lunch. Då åkte jag till Stockholms Central för att tillsammans med min bror och en kompis till ta rocktåget till hårdrocksfestivalen Rockweekend i lilla Kilafors i Bollnäs kommun. Vi lyckades hamna i samma kupé alla tre och den delade vi med tre tonåringar från Norrland. Tågresan tog två och en halv timme och på tåget fanns barvagnar och ett liveband som spelade.
Väl framme i Kilafors ställde vi oss i kön för att få våra armband som skulle ge oss tillträde till festivalområdet och till tåget som nu fungerade som vårt hotell. Nu kom regnet. Det gick dock snabbt över och vi blev bara lite våta. När vi fått våra festivalpass gav vi oss av till festivalen. Där fanns en stor och en liten scen och mellan dem en tennisplan som nu förvandlats till barområde. Banden spelade i ungefär en timme var och uppträdde växelvis på stora och lilla scenen med fem minuters mellanrum. Här spelade storheter som Helloween och Europe och mindre kända band som Sonic Syndicate och Bloodbound. Det sista bandet slutade spela klockan två på natten. Sen rullade en lång karavan med bilar från parkeringen och en lika lång karavan med människor begav sig mot tåget.
Nästa morgon hade vi en tid att passa. I biljetten ingick inte bara resan till och från festivalen, själva festivalbiljetten och sovplats utan också frukost och dusch och frukosten slutade serveras klockan elva. Den skulle finnas på festivalområdet men väl där fick vi veta att den flyttats till campingen. Vid campingen fick vi kaffe och en påse med en fralla, yoghurt och juice. Efter frukosten tog vi oss till duscharna. Vi hittade dit genom att följa några små och oansenliga skyltar och genom att fråga andra festivalbesökare som var lika förvirrade som vi. Det fanns två duschar i det lokala gymmet där varje litet rum förvandlats till omklädningsrum. Det blev kö men det fungerade ändå förvånansvärt bra. Efteråt satte vi oss i gräset utanför huset och tittade på människorna som kom och gick.
Klockan två öppnade festivalen igen och samtidigt öppnade sig himlen på nytt. Regnet vräkte ner och vi tog skydd under ett träd i närheten av scenen. Vi kände fyra andra festivalbesökare som bor eller sov över i Gävle åtta mil bort. Deras bil fick fungera som basläger under dagen och kvällen. Regnet upphörde och började igen så regnkläderna fick sitta på hela tiden. Till dagens och hela festivalens största händelse hade dock regnet upphört. Det var konserten med Alice Cooper. Vi fick vad vi förväntade oss, en scenshow med mord, barn som spetsas på pålar och Alice Cooper som låter avrätta sig själv.
Soil Work hade den otacksamma uppgiften att spela efter Alice Cooper klockan ett på natten. En tredjedel av festivalbesökarna hade redan gett sig av och nästa tredjedel funderade på att göra dem sällskap. Den gruppen tillhörde vi och snart gick vi mot tåget. När vi klev ombord på tåget fick vi morgondagens frukost. "Ät den när ni vill." löd instruktionerna. På tåget var det en trött partystämning och folk sprang mest fram och tillbaka. Några av våra norrländska kupékamrater förde ett himla liv fram till strax efter halv fyra på morgonen då de blev åtsagda att vara tysta. Senast halv fyra skulle det nämligen vara tyst.
Halv åtta på söndagsmorgonen vaknade vi av att tåget börja rulla mot Stockholm. Drygt två och en halv timme och efter att ha gjort uppehåll i Gävle och Uppsala för att släppa av folk var vi tillbaka i Stockholm efter en händelserik helg.