hogge

Efter den tidigare presenterade listan med Sveriges bästa tv-serier kommer här en lista sedd från det andra hållet. Den innehåller alltså de svenska tv-serier som jag tycker är allra sämst. Precis som förra gången bygger listan på vad jag själv har sett och presenteras utan inbördes ordning.

1. Medicinmannen (2005, TV4)
Det hade kunnat bli bra men det blev det inte. Det är varken regin eller skådespeleriet det är fel på utan problemet ligger redan på manusstadiet. Handlingen förs framåt av att de inblandade är klantiga eller direkt korkade. Ett exempel finns med redan i slutet av det första avsnittet. Sonen till en direktör i läkemedelsbranschen blir kidnappad och direktören och företagets säkerhetschef lyckas ta reda på var sonen finns. Ringer de till polisen? Nej, säkerhetschefen går förstås själv in i huset för att befria sonen. Det blir naturligtvis en jättestor pannkaka av alltihop och det bär sig inte bättre än att direktörens fru också blir kidnappad.

2. Kommissionen (2005, SVT)
Ett förödande terrorattentat utförs i centrala Stockholm och en kommission tillsätts för att hantera attackens följder. Kommissionen hade en handling som var alldeles för tunn för seriens tolv avsnitt. Det blev många och långa politiska diskussioner om vad som var rätt och fel att göra. Eftersom internet är populärt fanns det en webbplats där man kunde läsa nyheter om vad som hände hos kommissionen mellan avsnitten. Den här webbplatsen tjatade tv-hallåorna om så mycket att man nästan trodde att det var den man skulle titta på istället för tv-serien.

3. Andra Avenyn (2007-2008, SVT)
Hur kan Sveriges Television lägga ner så mycket resurser på något som är så dåligt? Serien presenterades som en familjeserie men hela serien handlar om tonåringar och deras problem. De vuxna som finns med är bara där för att vara orsak eller bollplank till ungdomarnas problem. Handlingen kretsar kring eleverna på en gymnasieskola som bara verkar bestå av en rektor, en lärare och en halv klass med elever. Runt dessa finns andra människor vars stereotypa karaktärer är en ren plåga att titta på. Hela spannet finns med från den rika men kyliga överklassfamiljen till den trångbodda invandrarfamiljen. När en person är förkyld får han gå omkring inomhus med morgonrock och en stor halsduk lindad runt halsen och när någon ska verka intellektuell så får han ha läsglasögon en liten stund. Studiomiljöerna är dessutom rena katastrofen med en bedrövlig ljussättning.

4. Talismanen (2003, TV4)
Det här är ytterligare en i högen av kriminalserier från TV4. Varje tv-kanal med självaktning bör ha en egen dramaproduktion, och det ska man ge TV4 en eloge för att de har, men de verkar bara kunna göra kriminalserier på TV4 och inte ens det gör man särskilt bra. Talismanen är skriven av Jan Guillou och Henning Mankell och handlar om jakten på en arabisk talisman som det vilar en förbannelse över. Den som stjäl talismanen riskerar att dö. Eftersom många personer serien igenom stjäl talismanen så är det rena massdöden serien igenom. Till slut drivs handlingen framåt av att folk dör hela tiden. Jan Guillou och Henning Mankell dyker dessutom upp i serien och spelar sig själva och när de skriver ett manus om talismanen som letar sig fram till TV4 är kalkonstämpeln ett faktum.

5. Anna Holt - Polis (1996-1997, SVT)
Ärligt talat så minns jag inte så mycket av den här serien trots att jag vet att jag såg den och det kanske säger det mesta. Serien följer polisen Anna Holt och som flyttas runt mellan olika delar av polisen slutar där serien Den vite riddaren börjar.

Bubblare: Kommissarie Winter (2001 & 2004, SVT), Skeppsholmen (2002-2003, SVT)

Jag har bestämt mig för att lista de i mitt tycke bästa svenska tv-serierna. Det är en högst subjektiv lista som utgår ifrån vad jag själv har sett och tv-serierna listas utan inbördes ordning, numreringen är i den ordningen jag skrev ner listan. Listan tar bara upp dramaserier, alltså inte dokumentärer och tävlingsprogram. Komediserier finns inte heller med på listan men de kanske får en egen lista någon gång i framtiden.

1. Hemsöborna (1966, SVT)
Hemsöborna är en av de bästa Strindbergfilmatiseringarna som gjorts och den slår nyligen repriserade Röda rummet med hästlängder. Varje skådespelare är som klippt och skuren för sin roll och miljöerna känns äkta. Jag har i sanningens namn inte läst hela boken men att döma av det jag läst så är den här filmatiseringen mycket trogen originalet.

2. Lasermannen (2005, SVT)
Tv-serien bygger på en bok av Gellert Tamas och handlar om attentaten riktade mot invandrare som genomfördes i början av 1990-talet. Berättelsen följer både gärningsmannen och polisens arbete utan att glömma bort offren. Serien belönades med tv-priset Kristallen 2006.

3. Tre Kärlekar (1989, 1991, SVT)
Lars Molins klassiska tv-serie om ett Sverige i förändring i andra världskrigets slutskede. Den gamla tiden står mot den nya i en våldsam konfrontation. Stor möda har lagts inte bara på att få berättelsen trovärdig utan också på att få rekvisita som kläder, bilar, flygplan och hus att se ut som att det verkligen är svenskt 1940-tal. I stort sett alla skådespelarinsatser är utmärkta liksom nästan alla miljöer.

4. Den vite riddaren (1994, SVT)
En otroligt spännande tv-serie, skriven av Jan Guillou och Leif G.W. Persson, vars första avsnitt avslutas med ett polismord. Det står snart klart att det tilltänkta offret var någon helt annan. Spänningen hålls uppe serien igenom.

5. Den gråtande ministern (1993, SVT)
Krister Henriksson spelar en minister som träffar en polsk servitris som han blir förälskad i och inleder ett förhållande med. När han senare av en olyckshändelse råkar orsaka hennes död brakar helvetet loss. Stefan Sauk spelar ministerns livvakt som med sina egna metoder försöker lösa ministerns problem. Samtidigt dras snaran långsamt åt i takt med att sanningen blir allt svårare att dölja. Det här var första gången jag såg Stefan Sauk i en roll som inte var en galning i Lorry.

Bubblare:
En nämndemans död (SVT, 1995), Läckan (1994, SVT), Fiendens fiende (1990, TV4), Soldater i månsken (2000, SVT)