hogge

Jag fick en gång frågan var jag står politiskt eftersom jag i vissa diskussioner verkar slå både åt höger och vänster. Jag svarade att jag inte bara slog åt höger och vänster utan också framåt, bakåt, uppåt och snett neråt. Att jag inte slår rakt ner beror på att det är där jag står och att stampa sig själv på tårna är nästan lika illa som att skjuta sig i foten. Den som ställt frågan blev inte mycket klokare av svaret utan såg mest undrande ut och upprepade sin fråga. Jag förklarade att även om jag inte ser mig själv som världens roligaste person så betyder inte det att jag inte gillar sånt som är roligt. Det blev många inte där men jag tror att det blev rätt och att ni förstår vad jag menar. Alltså är min politiska uppfattning humoristisk och jag är således humorist. Eftersom jag inte är bunden till någon politisk organisation och byter uppfattning när jag vill så är jag en oberoende humorist.

En annan person som jag numera utan tvekan betraktar som humorist är den 90-årige Sverker Åström. Han är fd ambassadör, kabinettssekreterare och vice utrikesminister mm. Jag har själv sett honom på bokmässan i Göteborg med en röd och en grön strumpa. Han har dem dessutom på fel fot så att ingen ska tro att han är en båt. Det är humor.

Nu har jag tagit steget och skaffat linser. Jag ska åtminstonne prova det ett tag, det är ju en provmånad. Efter att ha suttit tre dagar i rad hos optikern och övat så har jag nu både lyckats sätta in och ta ut dem ett antal gånger. I måndags gick det inte alls, igår gick det bättre men det tog tid och idag gick det riktigt bra med mina mått mätt.

Det skaver i ögonen och skärpan är inte alldeles klockren men det kanske bara är för att jag inte vant mig vid styrkan på dem än.

Idag ska jag ha dem i fyra timmar, imorgon i sex timmar och i övermorgon åtta. Det blir till att gå upp tidigare imorgon så att jag hinner sätta i linserna innan jag går till jobbet.

Så har jag då åter tillbringat en kväll med tecknade serier. Seriefrämjandets lokalavdelning i Stockholm har varje månad en pubträff där det oftast diskuteras tecknade serier. Ibland glider vi in på andra spännande ämnen som tex filmer, tv-serier och sms-betalningar.

Tyvärr är pubkvällarna inte särskilt välbesökta. I Stockholmsområdet finns 230 medlemmar men på dagens träff var vi bara fyra personer, varav en inte ens är medlem. Det största antal som varit på en pubträff jag varit på är sex personer. Att en tjej skulle dyka upp är mycket ovanligt. Jag skriver en tjej för det har nog aldrig hänt att det varit mer än en i taget. Det är lite synd.

På pubkvällarna kan man lära sig intressanta men totalt onödiga saker. Tex att om en serietidnings namn trycks i relief och med guldfärg så säljer tidningen bättre. Om det istället följer med en liten fånig plastleksak med tidningen så säljer den betydligt mycket bättre. Onödigt att veta för alla utom serieförlagen.

Det här handlar om den Christer Pettersson som först dömdes för och sen friades från att ha begått mordet på Olof Palme. Ingen annan Christer behöver alltså känna sig träffad.

Hösten 1996 skulle jag en kväll åka pendeltåg hem från centralen och i samma vagn klev Christer P på tillsammans med damsällskap och en hund. När jag kom fram till stationen där jag skulle av var jag tvungen att tränga mig förbi Christer med sällskap. Plötsligt kände jag något mjukt under foten och hunden började skälla som besatt.

"Aj fan, det var inte bra. Nu blir jag strimlad." tänkte jag på ett ungefär och skyndade mig att kliva av både hundens svans och pendeltågsvagnen.

Det som får mig att tveka på om det verkligen var hundens svans jag klev på är att på perrongen väntade en person med hund på att få kliva på.

"Är det en hane?" hörde jag Christer fråga bakom mig när jag var på väg bort. Han fick tydligen ett jakande svar för det nästa han sa var "Ja, ta en annan vagn då."

Jag vet inte om det var mig eller hunden på perrongen som Christers hund skällde på. Jag vet inte heller vad det var för något mjukt jag klev på om det nu inte var hundens svans. Vad jag vet är att jag just då i alla fall var glad över att Christer inte tänkte på sin hunds svans.

Så har det då till slut startat, försöket med trängselskatt. Det var nog lite mer folk i tunnelbanan än vanligt men med tanke på hur mycket krångel det har varit hela hösten med vagnbrist och lövhalka och annat så tycker jag inte att dagens trängsel var något att hetsa upp sig över. Jag har varit med om värre.

Frågan om trängelskatt har stötts och blötts i det oändliga och det var väl egentligen länge sedan den
politiska pajkastningen handlade om själva trängselskatten. Om man läser mellan raderna (eller lyssnar mellan orden?) så förstår man att allt egentligen handlar om valen till riksdag, kommun och landsting i höst. Diskussionen om vilken text som ska stå på valsedlarna är direkt löjligt. Det är inte på valsedeln debatten ska föras. På den ska det inte stå något annat än en väl formulerad fråga följt av ett JA eller ett NEJ.

En del tycker att det är odemokratiskt att försöket med trängselskatt genomförs innan det har varit en folkomröstning om det. Jag tycker att det är djupt odemokratiskt att det i det kommande valet bara kommer att finnas två alternativ att rösta på. Ska det vara valfrihet det? Ett alternativ med KANSKE borde ju rimligen också finnas.

Själv stödjer jag Linje 3: Avveckla trängselskatterna senast 2010, förutsatt att det finns andra ekologiskt förnybara skatter istället.