hogge

Serievärlden förändrades lite när 2008 blev 2009. Tidningen Schassen & Knasen försvann och ersattes av Knasen Pocket. Gamla Schassen & Knasen inriktade sig på olika serier av Knasens skapare Mort Walker medan innehållet i Knasen Pocket är mer blandat. Men det är samma serier som funnits tidigare i Knasen, tex Hagbard och Rödöga.

Schassen & Knasen fanns i elva år innan den försvann och jag tror att Knasen Pocket kommer att försvinna mycket fortare än så. Det finns flera orsaker till att jag tror det. För det första så är det klassiska (eller gammalmodiga) serier som knappast lockar nya läsare. Det är istället slentrianprenumeranter som jag själv som låter den följa med av bara farten tillsammans med den vanliga Knasen-tidningen. För det andra så är serierna i svart-vitt vilket inte lockar spontanköparen i kiosken och för det tredje så brukar förlaget Egmont vara snabba med att lägga ner tidningar som inte säljer tillräckligt bra, se bara hur det gick för Darkness och Zits som båda försvann efter bara ett år.

Det som talar emot mitt resonemang är att Knasen Pocket måste vara relativt billig att producera. Det är betydligt dyrare att producera och publicera nya serier än att trycka gamla seriestrippar i svart-vitt. Man ska heller inte underskatta samlarmanin hos många läsare. De kommer att fortsätta köpa pocket efter pocket även om de inte läser den. Det hjälper säkert också till att det på ryggen på varje pocket finns en del av en bild som kommer att byggas på med varje nytt nummer. Ingen samlare vill avsluta med en halv bild i hyllan.

Månadsaktiviteten i april var att titta på vaktparaden vid Stockholms slott och sen som riktiga soldater äta ärtsoppa och dricka punsch. Om riktiga soldater dricker punsch till ärtsoppan låter jag vara osagt men det brydde vi oss inte så mycket om. Sagt och gjort, vi begav oss till Stockholms slott i ett soligt vårväder tillsammans med en massa turister. Arméns musiker spelade och soldaterna löste av varandra. Efteråt köpte vi glass och satte oss i solskenet innan vi åkte hem till min bror och lagade till ärtsoppan. En lagom våraktivitet som var den sista i raden av månadsaktiviteter.

Sammanfattningsvis kan sägas att av tolv planerade aktiviteter genomfördes tio, om än några i lite modifierad form jämfört med urspungsplanen. Det får man väl ändå säga är ett lyckat resultat med tanke på att det är ett år sedan uppdragen delades ut.

Mars månads uppdrag gick ut på att laga pizza och se film på dvd eller vhs. Utan ingredienser kan man inte laga pizza så första steget blev att handla. På väg till affären kom vi på att ingen av oss hade någon större koll på hur man gjorde pizzadeg förutom att den skulle snurras i luften. Efter några snabba telefonsamtal hade vi fått veta att mjöl, jäst och vatten nog var ingredienser som behövdes. Det var ingen större överraskning. I affären lyckades vi dock hitta både pizzamix som skulle blandas med vatten och färdig pizzadeg som skulle rullas ut på en plåt. Då det sistnämnda kändes lite väl tråkigt och enkelt så valet föll på pizzamixen. En pizza är ingen pizza om det inte ligger något på den så en hel del annat inhandlades också. Det var bla skinka, salami, ananas, banan, zucchini, jordnötter och tomatpuré. Det skulle räcka till tre stora pizzor med olika smaktema.

Väl hemma i köket delades arbetsuppgifterna upp. Deg färdigställdes och knådades, en massa ingredienser hackades, italiensk musik spelades, plåtar smordes och pizzor skickades in i ugnen. Efter ett tag var pizzorna klara att äta. Jösses vad mätt man blev. Fort gick det också och det blev en hel del över.

Efter maten var det dags att se på film. Vi bänkade oss framför tv:n och såg science fiction-filmen "Barbarella Queen of the Galaxy" från 1968. Filmen var... öh... intressant! Mot slutet av filmen hade jag svårt att hålla mig vaken men jag tror ändå inte att jag missade något väsentligt i slutscenerna.

En lördagseftermiddag i slutet av januari genomfördes månadens aktivitet, att mata fåglar längs Stockholms ström. I början såg vi inga fåglar alls men efter ett tag hittade vi ett andpar och några duvor vid kajen. Duvorna blev mest skrämda av brödbitarna vi kastade till dem med änderna var mer intresserade. Honan var modigare än sin make och vågade till och med ta bröd ur en framsträckt hand, dock med en viss tvekan och försiktighet. Hon höll sig så långt bort det gick och sträckte ut halsen så långt det var möjligt innan hon nappade åt sig brödet och snabbt drog sig undan.

På vår fortsatta väg längs kajen hittade vi fler änder, sothöns och givetvis fiskmåsar. Det är roligare att mata flera fåglar på en gång, det blir mer fart då. Vi tre brödutdelare försökte vara så rättvisa som möjligt så att alla fåglar skulle få ungefär lika mycket, men det är inte helt lätt med en stor flock sothöns där alla ser likadana ut. Vi gick vidare och över bron till Skeppsholmen. Där fanns fler änder och också ett flertal vita svanar. Änderna var lite för snabba för de långsammare svanarna och lyckades få tag på det mesta av brödet. Svanarna lyckades få tag på en del bröd men ägnade också mycket tid åt att jaga iväg varandra. En av de mer aggressiva svanarna sträckte sig efter de andra och bet dem både i vingar och halsar. Den fick genast en utskällning. "Fy! Du ska inte ha mer bröd!"

När allt bröd var slut tänkte vi lyxa till det och gå och dricka kaffe på Grand Hotell men först gick vi förbi en bankomat. "500 kr måste väl räcka till en kopp kaffe till och med på Grand Hotell." Vilken nivå deras priser ligger fick vi dock aldrig reda på då det var en timmes väntan på att få bord. Eftersom vi inte hade lust att vänta så länge så gick vi istället vidare till Kungsträdgården och satte och på ett kafé där. Det var fullsatt men vi lyckade ändå pressa oss ner vid ett bord. Kaffe och årets första semla fick avsluta dagen.

Månadsaktiviteten i december genomfördes alldeles i månadens slutskede. Den gick ut på att gå och besöka några av alla konstgallerier som ligger vid Hornsgatan på Södermalm i Stockholm. Så här i nyårstider var de flesta gallerierna stängda men den aktivitetsansvarige hade hittat två som var öppna. Under vår vandring hittade vi dock ytterligare tre öppna gallerier. Galleriernas utställningar skilde sig åt ganska mycket. I några var det en konstnär som ställde ut sina egna tavlor medan andra mer liknande keramikbutiker. Vi bemöttes också olika i de olika gallerierna, från ett "Hej" när vi kom och ett "Hej då" när vi gick till att få en ordentlig genomgång av motiv och olika tekniker och material samtidigt som vi bjöds på pepparkakor av en entusiastisk konstnär. Vi avslutade vår vandring genom att bege oss till Seriegalleriet som ställer ut och säljer serieoriginal, men det var givetvis stängt.

Sen satte vi oss på ett café vid Mariatorget och ägnade nästan lika mycket tid åt kaffe och wienerbröd som vi ägnat åt vår konstvandring.

Månadsaktiviteten i november var att gå på bio och äta popcorn. För ändamålet hade vi lyckats få tag på fyra gratisbiljetter till en förhandsvisning av den rumänska filmen 4 månader, 3 veckor & 2 dagar. Vi var fyra personer som såg filmen på biografen Park i Stockholm i tisdags kväll. Filmen utspelar sig i Rumänien ett par år före kommunistdiktaturens fall. Det diktatoriska styret nämns inte i filmen men märks ändå i och med illegal försäljning av västvaror, att alla hela tiden måste kunna legitimera sig mm. Jag kan tänka mig att när människor i Rumänien ser filmen så tänker de "Ja, precis så var det". Handlingen kretsar kring en illegal abort, något som kunde ge mycket hårda straff för alla inblandade.

Filmen är ingen popcornfilm men att äta popcorn samtidigt som jag såg filmen passade mig bra eftersom jag ätit en alldeles för liten middag innan jag kom till biografen. Genom en tragisk popcornincident lyckades jag dock någon gång under filmen spilla ut en hel del av mina popcorn på golvet.

Den gångna helgen var det dags för månadsaktiviteten i oktober, ett besök på Stockholms Stadsmuseum. Vi besökte alla museets utställningar vi kom åt. Ett av våningsplanen var stängt eftersom en ny utställning höll på att ställas i ordning där, men det fanns ändå gott om annat att titta på. Där fanns en fotoutställning med Stockholmsbilder från 1957 och en tillfällig utställning om byggnadsvård. Vilket är egentligen det bästa sättet att bullerisolera gamla fönster och är det alltid så lyckat att bygga balkonger på gamla hus? De permanenta utställningarna var ännu bättre med sina uppbyggda miljöer. Där fanns både inomhusmiljöer i form av gamla industrier, kontor och trånga bostäder och stadsgator med gamla hus. Ett av museets rum ägnades helt åt Carl von Linné som innan han adlades hette Carl Linnaeus. På de svenska texterna i rummet nämndes han konsekvent som Linné medan han på de engelska texterna alltid kallades Linnaeus. Är det så att Carl von Linné internationellt är känd som Carl Linnaeus?

Månadsaktiviteten i september genomfördes på rätt dag och på rätt plats men den blev ändå inte som planerad. Fast det visste vi redan innan. Tanken var att titta på något som kallades Marrakech på Street vid Hornstulls strand. Marrakech skulle vara en orientalisk marknad. Tyvärr var det inte någon orientalisk marknad, den verkade ha utgått av någon anledning och ersatts av en textilmarknad och lite annat tingeltangel. Vi bestämde oss för att gå dit och titta ändå men ärligt talat så var det inte så mycket att se. Vi fyra personer som var där tillsammans strosade runt en stund och tittade. När det var avklarat letade vi rätt på ett café i närheten där vi satt i närmare en timmes tid. Sen bestämde vi oss för att gå en promenad. Tyvärr var vädret nu ganska dåligt så vi höll oss under balkonger och utskjutande tak. Vi gick trots vädret ända fram till Slussen innan alla begav sig hem till sitt.

Augusti månads månadsaktivitet var att ha en picknick och spela kubb i Fatbursparken. Inbjudan gällde istället kubb vid Hornstull och picknick om vädret tillät det. Tyvärr var jag själv upptagen av annat just den här dagen så det hela sköts på framtiden och då hann det bli september. I september var det för kallt för picknick och den som skulle ha haft med sig kubbspelet kunde tyvärr inte komma. Men det var trevligt ändå. Vi samlades vid tunnelbanan och gick sen en promenad längs Hornstulls strand i det soliga vädret. Vi passerade en minigolfbana men eftersom alla var mer hungriga än sugna på att spela minigolf så styrdes kosan mot de restauranger i närheten där man kunde köpa hämtmat. Gruppen delades upp beroende på vad man ville äta men alla återförenades senare i värdparets lägenhet där resten av kvällen tillbringades med pizzor, thaimat, kaffe och choklad. Aktiviteten genomfördes inte enligt den ursprungliga planen men att de tar egna vägar och blir lite annorlunda än tänkt är egentligen bara en rolig ingrediens.

I söndags var det dags att genomföra juli månads aktivitet och den här gången var det att gå Södermalm runt på Hälsans stig. Uppdraget att ordna aktiviteten var ett av dem som delades ut på födelsedagsfesten tidigare i år. Hälsans stig börjar vid Slussen och går sen i stort sett runt hela Södermalm, via Fjällgatan och förbi Vita bergen för att sedan följa vattnet förbi Tanto och Hornstull och sen vidare längs Södermälarstrand tillbaka till Slussen. Det är ungefär en mil. Vädret var som tur var inte så varmt även om det växlade mellan att vara varmt i strålande sol för att i nästa sekund vara kallt och blåsigt.

Jag, min bror och den som var aktivitetsansvarig började halv elva på förmiddagen och begav oss upp mot Fjällgatan. Där mötte vi alla turistbussar med ryska och japanska turister. Det tog sen ett tag att komma förbi Vita bergen eftersom vi inte visste hur vi skulle gå. Efter lite vimsande fram och tillbaka lyckades vi till slut hitta en skylt med en pil där det stog Hälsans stig. När vi kom ner mot vattnet började hungern komma men eftersom det inte fanns någon ordentlig lunch att köpa någonstans så fick det bli en stödkorv i väntan på stadigare mat. Riktig mat hittade vi på en servering på Street vid Hornstulls strand men den var ärligt talat ingen höjdare. Resten av vägen var ganska enformig. Vi följde vattnet och gick förbi Långholmen. På Södermälarstrand började det kännas att vi gått ganska långt och vi tog tätare och tätare pauser. När vi till slut efter ca 3,5 timmars promenad kom tillbaka till Slussen så var vi alla tre ganska trötta och spaka men lite stolta att vi orkat gå hela vägen.

Som tidigare nämnts här på Hoggeblogg så delades det ut uppdrag till några av gästerna på min och min brors 30-årsfest. Uppdragen varierade men har det gemensamt att den som fick det ska ordna någon form av aktivitet. Den gångna veckan var det dags för den första, lektion i fönsterputsning. Tidigt på eftermiddagen kom läromästaren hem till mig där där min bror och jag väntade. Fönsterputsning beskrevs som en urgammal japansk stridskonst och lektionen var upplagd därefter. Vi började med att lyssna på stillsam japansk flöjtmusik och meditera för att på så sätt fokusera på uppgiften. Vår lärare var klädd i en japansk kimono och ställde fram ett bonsaiträd för att vi skulle uppnå harmoni. När så själen fått sitt var det kroppens tur att bli omhändertagen. Japanskt godis och Pommac dukades fram och både vi lärlingar och stormästaren lät sig väl smaka. Sedan började den hårda träningen. Vi fick öva på attack genom att göra en cirkelrörelse i luften med en tänkt stav och försvar genom att göra cirkelrörelser framför oss med händerna och slagrörelser uppåt, nedåt och åt sidorna. Dessa rörelser är naturligtvis precis vad som behövs när man sprutar putsmedel på en fönsterruta, gnuggar ut det och sen skrapar med fönsterskrapan. Efter de teoretiska övningarna var det dags för praktik. Alla tre gav vi oss på varsitt fönster och med tanke på hur de såg ut innan så var det svårt att inte få ett positivt resultat. När alla var klara med sitt fönster tog vi hand om kroppen ännu mer genom att dricka colombianskt kaffe och äta wienerbröd. Under de följande dagarna gick jag till attack mot övriga fönster också då med lyckat resultat.