hogge

Månadsaktiviteten i november var att gå på bio och äta popcorn. För ändamålet hade vi lyckats få tag på fyra gratisbiljetter till en förhandsvisning av den rumänska filmen 4 månader, 3 veckor & 2 dagar. Vi var fyra personer som såg filmen på biografen Park i Stockholm i tisdags kväll. Filmen utspelar sig i Rumänien ett par år före kommunistdiktaturens fall. Det diktatoriska styret nämns inte i filmen men märks ändå i och med illegal försäljning av västvaror, att alla hela tiden måste kunna legitimera sig mm. Jag kan tänka mig att när människor i Rumänien ser filmen så tänker de "Ja, precis så var det". Handlingen kretsar kring en illegal abort, något som kunde ge mycket hårda straff för alla inblandade.

Filmen är ingen popcornfilm men att äta popcorn samtidigt som jag såg filmen passade mig bra eftersom jag ätit en alldeles för liten middag innan jag kom till biografen. Genom en tragisk popcornincident lyckades jag dock någon gång under filmen spilla ut en hel del av mina popcorn på golvet.

Min barndoms stora idoler och det band som fick mig att upptäcka hårdrocken var Twisted Sister. Det är fortfarande ett av mina absoluta favoritband och deras musik håller än. Jag såg en konsert med sångaren Dee Snider i Malmö 1998 där han bara sjöng låtar av Twisted Sister. Där berättade han att bandet funderade på att återförenas och uppträda igen. De skedde också fem år senare på Sweden Rock Festival 2003. Gissa vem som inte var där. Tanken på att någonsin få se bandet spela hade jag för länge sedan slagit bort så när jag fick se en annons om att de skulle spela i Stockholm slog hjärtat ett extra slag. Äntligen! Biljetter införskaffades och förvarades på ett säkert ställe så att de inte skulle komma bort tills dagen var inne.

Dagen kom och jag, min tvillingbror och en kompis åkte till Solnahallen där konserten skulle vara. Efter att ha stått och frusit i kön en bra stund så kom vi till slut in. Till vår och alla andras förvåning fanns det ingen garderob där man kunde lämna sina ytterkläder. Folk lämnade därför sina jackor längs väggar och i brickställ och där de kom åt. Själv lämnade jag min jacka längst bak i konsertarenan.

Medan förbandet Easy Action spelade var publiken måttligt entusiastisk och när sångaren Zinny Zan ville att publiken skulle sjunga med blev det alldeles tyst, ingen hade hört deras musik. Efter Easy Action och ytterligare en paus var det slutligen dags. Twisted Sister kom upp på scenen och nu var de där livs levande med kläder och smink, Dee Snider, Jay Jay French, Eddie Ojeda, Mark Mendoza och A.J. Pero. De var äldre och tjockare men det var dem och Dee Sniders sångröst lät som den alltid gjort. Nu var publiken entusiastisk, tryckte på mot scenen, hoppade, klappade i händerna och sjöng med. Publikens entusiasm verkade till och med överraska bandet på scenen. Kända klassiker som I wanna rock och We're not gonna take it varvades med mindre kända klassiker som Shoot 'em down och Come out and play. När Burn in hell spelades lystes Dee Snider upp av ett starkt rött sken som gjorde att han såg ut att komma från just helvetet.

När konserten var slut välde publiken ut. Tröjförsäljarna utanför gjorde goda affärer medan folk gick mot tunnelbana och bussar. Medlemmarna i Twisted Sister spelar bara för att det är roligt. De kanske kommer tillbaka med det kan också ha varit deras sista spelning i Sverige. Men jag har sett dem för jag var där.