hogge

Nu har julen passerat och det nya året närmar sig med stormsteg. Julhelgen passerade som vanligt i en rasande fart och plötsligt var den slut innan jag ens hade hunnit säga tomtegröt. Det var som vanligt mycket mat, tv-tittande, sällskapsspel, glögg mm. Dessvärre var det ingen snö. Det närmsta en riktig vinter jag kom var lite is i en konstgjord damm där ett gäng hungriga änder simmade omkring.

Bristen på planering inför den kommande nyårshelgen minskar i en något betryggande takt. Fortfarande återstår i stort sett allt att göra men planerna och vilka personer som ska vara inblandade börjar ta form.

Medan vi andra fortsätter att sträva mot trädtopparna så har du nu nått stjärnorna. Från att ha varit den person som möjligen någon gång i framtiden kanske skulle kunna bli förste svensk i rymden så är du nu förste svensk i rymden. Redan natten mot fredagen satt jag och tittade på det första försöket. Jag hade satt väckarklockan på ringning kl 03:20 och gick upp och tittade på direktsändningen som övergick från spänning och förhoppning till en stor antiklimax. Det hade varit många rapporter om hur många procents sannolikhet det var att raketen skulle skickas iväg men det jag visste med 100 % säkerhet var att jag skulle vara extra trött morgonen efter så när alla satt och deppade på tv gick jag och la mig igen.

När jag sen på lördagen inte gick och la mig utan väntade på att klockan skulle bli raketdags hade jag blivit riktig sur om ni inte fått iväg den där jäkla rymdraketen. Några små moln ska väl inte vara något stort problem kan man tycka. Men klockan tickade ner, gnistregnet vid raketmotorerna kom och till slut lyfte ni och försvann mot himlen med en eldkvast efter er och dina fjorton års väntan var över. När sen raketen bara syntes som en liten vit prick mot en svart bakgrund gick jag själv och la mig för att sova med båda fötterna på jorden.