hogge

Det här handlar om den Christer Pettersson som först dömdes för och sen friades från att ha begått mordet på Olof Palme. Ingen annan Christer behöver alltså känna sig träffad.

Hösten 1996 skulle jag en kväll åka pendeltåg hem från centralen och i samma vagn klev Christer P på tillsammans med damsällskap och en hund. När jag kom fram till stationen där jag skulle av var jag tvungen att tränga mig förbi Christer med sällskap. Plötsligt kände jag något mjukt under foten och hunden började skälla som besatt.

"Aj fan, det var inte bra. Nu blir jag strimlad." tänkte jag på ett ungefär och skyndade mig att kliva av både hundens svans och pendeltågsvagnen.

Det som får mig att tveka på om det verkligen var hundens svans jag klev på är att på perrongen väntade en person med hund på att få kliva på.

"Är det en hane?" hörde jag Christer fråga bakom mig när jag var på väg bort. Han fick tydligen ett jakande svar för det nästa han sa var "Ja, ta en annan vagn då."

Jag vet inte om det var mig eller hunden på perrongen som Christers hund skällde på. Jag vet inte heller vad det var för något mjukt jag klev på om det nu inte var hundens svans. Vad jag vet är att jag just då i alla fall var glad över att Christer inte tänkte på sin hunds svans.