Flytthelg med hårdrock

Senaste lördagen var det full fart från morgon till mitt i natten. Redan på morgonen åkte jag för att hjälpa några vänner att flytta. I första vändan togs alla tunga möbler som soffa, nermonterade hyllor etc. När allt det lastats ur och burits upp i den nya lägenheten så fick alla som var med och hjälpte till en god flyttlunch. Den tog tid att äta eftersom det var skönt att sitta i solen på den nya balkongen. När vi sen återgick till arbetet och flyttvända nummer två så var det dags för alla flyttkartonger. Det var mer än en kan jag lova, snarare närmare femtio. När kartongerna var urlastade och de andra åkte på vända nummer tre så lämnade jag dem och åkte hem till mig en kort stund innan jag skulle vidare. Jag åkte till en förfest hos en polare innan vi därifrån skulle på Tekniska Högskolans tentapub där hårdrocksbandet Sabaton skulle spela. Efter dagens strapatser (och lite whisky på förfesten) så satt jag mest vid ett bord och höll på att somna. Strax innan Sabaton skulle spela klockan halv ett var jag uppe och rörde på mig för att piggna till och när de väl började spela var allt frid och fröjd. Publiken var inte stor men längst fram stod en trogen skara fans och hoppade. Mitt under sångarens mellansnack mot slutet av konserten så tändes plötsligt lamporna och allt avbröts. Bandets pyroteknik hade satt igång brandlarmet och alla var tvungna att gå ut. (Kan något bli mer hårdrock än så? Jag tror inte ens Rammstein har lyckats med det.) Den ende som var stressad var utrymningsledaren, ingen annan brydde sig särskilt mycket eftersom vi visste vad larmet berodde på. Efter att kårhuset invaderats av brandmän och väktare som konstaterat att allt var okej så fick vi gå in igen. Nu var det nästan stängningsdags och när jag fått tag i min jacka så hade jag precis missat tunnelbanan och var tvungen att stå och glo i en halvtimme innan nästa kom.
När jag vaknade på söndagen så kunde jag inte röra mig. Efter att ha lyft flyttkartonger och tunga möbler så hade jag ont i rygg, armar, ben och ett flertal muskler jag inte ens viste att jag hade. Jag bestämde mig snabbt för att inte gå och träna. Jag tycket liksom att jag lyft tillräckligt ändå.


Kommentarer
Postat av: Mangan

Varför bloggar du så sällan? Synd att du inte kan trampa på Christer Pettersons hund igen, det hade varit roligt om du hade kunnat göra det en gång till. Du kanske kan trampa på Horace Engdahls hund eller Gert Fylking eller någon annan av Christers gamla klasskamrater? Snälla

2006-06-12 @ 18:21:00
Postat av: Hogge

Jo jag vet, jag bloggar lite för sällan för mitt eget och mina läsares bästa. Men nu har jag precis skrivit ett nytt inlägg som du och alla andra kan läsa. Och du vet väl att den som väntar på något gott väntar alltid för länge...

2006-06-16 @ 21:18:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback