Livet på Landet
I lördags firade Restaurang Landet vid Telefonplan sitt treårsjubileum. Jag har inte själv varit på Landet utan bara gått förbi flera gånger och tänkt att dit ska jag gå någon gång. Att gå dit på treårsjubileet vekade vara en bra debut. En stor lokal var hyrd för jubileets skull och en rejäl klubbnatt hade utlovats. Redan när jag och mina vänner kom ner i tunnelbanan för att åka dit insåg vi att det här var stort. Aldrig förut har jag sett tåg på väg ut mot förorten vara överfulla klockan tio en lördagskväll.
När vi kom fram till Telefonplan vällde hundratals människor av tåget. Vi följde strömmen men anade snart oråd då vi nästan genast mötte människor på väg tillbaka mot tunnelbanan. Ryktet gick att det redan var fullt och att ingen mer släptes in. Vi vägrade ge upp utan ställde oss i en kö som gick oroande fort. Strömmen av människor sinade aldrig och med varje nytt tunnelbanetåg som kom ökade antalet människor runt Ericssons och Konstfacks lokaler. Vi lämnade kön och gick förbi den för att se vad som hände. Vid entrén var det tjockt av människor som alla ville komma in och i närheten gick en alltmer desperat vakt omkring och skrek "Det är stängt! Gå hem!". Några plankade in genom öppna fönster för att komma in i den överfulla lokalen men vi bestämde oss för att ge oss av och istället gå hem till den av oss som bor precis i närheten. När vi gick därifrån kom polisen för att styra upp i oredan. Det var inget bråk, bara så mycket folk att det var på gränsen till att bli farligt.
En knapp timme senare gav vi oss av in mot stan igen. Nu hade det lugnat ner sig betydligt och nästan inga människor fanns kvar på området och utanför Landets ordinarie lokal hängde en grupp människor precis som vilken lördagskväll som helst.