Berlinmuren

Idag är det tjugo år sedan Berlinmuren föll och det har redan uppmärksammats en hel del. Muren var, och har förblivit, en symbol för det delade Europa och det delade Berlin. Under årens lopp var det många som tog sig förbi muren in i Västberlin där allting var bra. Eller var det verkligen det? Det kan inte ha varit så lätt att bo i Västberlin heller. Det många glömmer bort är att muren egentligen inte gick genom Berlin utan runt Västberlin. Befolkningen i Västberlin var också i hög grad instängda.

Tänk dig själv om Sverige delats i ett demokratiskt Sydsverige bestående av Götaland och ett diktatoriskt Nordsverige bestående av Norrland och Svealand, inklusive hela Stockholm. Hela Stockholm? Nej! En liten ö som befolkas av envetna söderbor vägrar att ge upp sitt motstånd mot de Nordsvenska styrkorna och därför förblir Södermalm en del av Sydsverige. Som boende i det demokratiskt styrda Sydstockholm kan jag nu säga vad jag vill i mitt hem utan att vara orolig för att någon ska lyssna. Jag kan också säga vad jag tycker om den sydsvenska regeringen i Malmö utan att riskera att gripas av säkerhetspolisen. Jag kan se på sydsvensk tv och amerikanska filmer. Jag kan åka på solsemester till Mallorca och besöka släktingar i Skåne men det blir problem så fort jag vill hälsa på mina föräldrar i västra Stockholm. Jag kan hälsa på mina vänner som också bor på Södermalm men inte de som bor tio minuter söderut med tunnelbanan. Jag kan flyga till Göteborg och besöka Liseberg men jag kan inte ta båten till Djurgården och besöka Gröna Lund eller Skansen. Jag kan inte heller åka till mitt arbete i Solna. Med tunnelbanan kan jag bara åka de korta sträckorna mellan Slussen och Skanstull och mellan Slussen och Hornstull. Jag kan trots allt få åka in i Nordstockholm men det kräver dagsvisum och jag måste passera antingen checkpoint Slussen, checkpoint Skanstull, eller checkpoint Liljeholmen vid in och utresa. Jag måste dessutom vara tillbaka i Sydstockholm senast vid midnatt.

Trots att jag bor i ett demokratiskt land är min rörelsefrihet alltså starkt begränsad. För att komma så långt från gränsen som möjligt bor jag mitt på Södermalm. Här är det dyrare att bo och de som inte har råd att bo i centrala Sydstockholm är tvungna att bo närmare vattnet med utsikt över taggtråd och militärbåtar som patrullerar runt ön.

Västberlin var visserligen större än det tänkta Sydstockholm men skuggan från muren föll på båda sidor och när var man framför och när var man bakom muren?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback